Den nya stora halvpermanenta samlingen i staden öppnar just när det franska museets huvudbyggnad förbereder sig för att stänga för renovering.
Un Tiempo Propio (En egen tid) är den betydande nya halvpermanenta samlingen på Pompidoucentret i Malaga, med över hundra verk.
Den förnyade huvudsamlingen presenterades förra veckan av biträdande chefen för Georges Pompidous museum för modern konst i Paris, Brigitte Leal, som också kom till Malaga med ett oväntat men glädjande budskap. Leal avslöjade att filialen i Malaga kommer att få en mycket större internationell roll för Pompidou under de kommande åren, när det berömda huvudkontoret i Paris tillfälligt stänger för renovering.
”Pompidoucentret [i Paris] öppnade 1977 och behöver en omfattande teknisk renovering. När vi stänger i två eller tre år för att genomföra arbetet kommer Malaga att representera Pompidou utomlands och i Europa”, sade Leal, som tillade att den ikoniska, färgglada kuben i Malagas hamn blir symbolen för ”vår konstsamling på Pompidou och det budskap som museet vill förmedla genom kulturen”.
Leal förklarade att även om konstcentret också har en filial i Metz i nordöstra Frankrike är det filialen i Malaga – som firar sjuårsjubileum i år – som har valts att representera Pompidou i världen medan Paris är stängt.
Enligt de planer som Pompidou har presenterat skulle huvudbyggnaden i Paris stänga för renovering 2023, men det har nu skjutits upp till 2024, efter att OS har hållits i den franska huvudstaden.
Invigningen av utställningen i Malaga, där även José María Luna, chef för den kommunala myndighet som förvaltar Pompidou, och sponsorerna från Caixabank närvarade, var Brigitte Leals sista resa till Malaga som Pompidous officiella representant innan hon går i pension.
Hon framförde tacksamhet från det världsberömda parisiska museets olika chefer och ordförande till personalen på museet i Malaga och till kommunen, och sade att ”utan ert personliga engagemang för centret skulle det inte finnas i dag, och det är tack vare er passion och er tro på kulturen som det har kunnat blomstra”.
Det nuvarande klimatet
För att förstärka planen att lyfta fram museet i Malaga mycket mer internationellt har man lagt särskild omsorg vid att sätta samman En egen tid, den nya basutställningen som presenterades i torsdags.
Samlingen, med underrubriken ”Frigör dig från vardagens band”, utmanar besökarna att ta ett steg tillbaka och tänka om kring sin vardag efter att allt fick stanna på grund av pandemin och nedstängningen.
”Utställningen föddes ur övertygelsen att var och en av oss, barn som vuxen, under de senaste åren har tvingats anpassa sig och bygga upp en annan relation till tiden, antingen på grund av brist eller överflöd av den”, förklarade utställningens curator, Valentina Moimas. Hon har delat in den i sex avdelningar, där vissa delar är utformade för att vara roliga och lekfulla, medan andra uppmuntrar till djupare reflektion över besökarnas egna upplevelser.
Från lekfullt till inåtvänt
Ella Fitzgeralds röst som sjunger All My Life följer besökarna in i utställningen. Det första rummet utforskar glädjen under fritiden, illustrerad av Pablo Picassos skulptur Flicka som hoppar hopprep – ett verk som trots att det är gjutet i brons lyckas förmedla känslan av en figur som svävar i luften. Barndomstemat presenteras också med leksaksskulpturer av Philippe Starck och Hans Brockhage, medan Aguste Herbins boulespelare och Raoul Dufys Dans på Moulin de la Galette utforskar fritiden och vuxenlivet.
Det andra rummet har semester som tema. Verk av Braque, Derain och Picabia bjuder in besökarna att fly till nya platser och, enligt curatorn, att ”hylla inte bara landskapets skönhet utan också olika former av vila, långt från vardagens jäkt”.
De ”vardagens band” som nämns i utställningens underrubrik är särskilt framträdande i det tredje rummet, Tid för eftertanke, som belyser livet i hemmet. Henri Matisses Läsande kvinna mot svart bakgrund från denna avdelning är en av de viktigaste bilderna som används för att representera den nya samlingen.
De två följande rummen fortsätter med detta fokus på det inre och utforskar drömlika tillstånd med verk som Hollywood Dream av Jean Cocteau, som föreställer en pojke som sover bredvid ett lejon.
Emmanuel Lagarrigues installation utforskar de inre tankarnas värld med en tank med maneter som har högtalare i tentaklerna och skapar eteriska ljud.
Allt mer sinnligt
Vandringen genom utställningen blir alltmer sinnlig och övergår till doft i en annan spektakulär skulpturinstallation med droppstenar i lycra som doftar kryddnejlika, gurkmeja och peppar.
Utställningens sista rum bjuder in till en återgång till verkligheten, med stora arkitektoniska verk, bland dem Arduino Cantaforas nyligen restaurerade oljemålningar Det andra Berlin. De förmedlar en djup urban ensamhet med sina fem meters höjd, som står i kontrast till kubanen Wilfredo Prietos roliga och färgglada installation, bestående av 25 klot av vardagsföremål som gradvis blir större – från en liten leksak till en jättelik kiosk formad som en apelsin – och som tillsammans bildar verket Lavin. Verket är på väg att bli en ikon för den nya halvpermanenta samlingen, som visas fram till oktober 2023.
Källa: SUR In English, april 2022
