Förnybara källor täcker redan nästan halva landets elbehov – de har bidragit med närmare 47% av det totala, jämfört med mindre än 30% för ett decennium sedan.
Vindkraft är den främsta källan till el i Spanien. Det innebär att vinden går om kärnkraften i den nationella energimixen för första gången sedan 2013, det enda året sedan mätningarna började då vindkraftverken var den största kraftkällan. Det året var vindförhållandena särskilt goda, samtidigt som kärnkraften påverkades av stängningen av Garoña-verket i Burgos. Sedan dess har vindkraften dock fortsatt att växa som andel av den totala elproduktionen, både i absoluta och relativa tal, en trend som ser ut att hålla i sig den närmaste tiden.
Milstolpen, som först rapporterades av den spanska nyhetssajten Nius, är bara ett försmak av vad som väntar. ”Vindkraften kommer att dominera det spanska elnätet under lång tid”, säger Francisco Valverde, konsult på energibolaget Menta Energía.
Enligt den nationella integrerade energi- och klimatplanen (PNIEC), som den spanska regeringen presenterade förra året, kommer den installerade vindkraftskapaciteten nästan att fördubblas fram till 2030. Under samma period kommer solcellerna att växa ännu snabbare, då den installerade kapaciteten mer än fyrdubblas, vilket gör solkraften till den näst viktigaste elkällan, även om den fortfarande ligger långt efter vindkraften, även när solvärme räknas in. Samtidigt minskar den installerade kärnkraften till mindre än hälften av dagens nivå. Både kombikraftverk, som drivs med naturgas, och vattenkraft behåller sin andel i en mix där kolet inte längre finns med.
När naturgaspriserna har stigit till fyra gånger så mycket som i januari förra året och kostnaden för att släppa ut koldioxid (CO2) inom EU:s system för handel med utsläppsrätter har skjutit i höjden blev 2021 historiens dyraste energiår. Det har gjort vindkraften viktigare än någonsin. Ekvationen är tydlig: ju mer vindkraftverk och solpaneler bidrar till nätet, desto lägre blir kostnaden för konsumenter och företag som köper sin el på den reglerade marknaden, även kallad PVPC. Det blev tydligt i somras när kombikraftverken fick öka sin produktion för att kompensera för bristen på vind, vilket drev upp priserna. I det nuvarande systemet bestäms elpriset av den sista megawattimmen som kommer in på marknaden en given dag, och den har under det senaste året under långa perioder producerats av kombikraftverk.
Ökningen av vind- och solkraft 2021 gör att de förnybara källorna sammantaget står för nära hälften av den totala produktionen: tillsammans bidrar de med omkring 47%, enligt den senaste uppdateringen från det nationella stamnätsbolaget Red Eléctrica de España (REE), som EL PAÍS tagit del av. Detta trots att vattenkraften har minskat på grund av lägre vattentillgång i flera dammar. Som jämförelse stod de förnybara källorna för ett decennium sedan för mindre än en tredjedel av elen som förbrukades i Spanien.
Med tanke på den senaste utvecklingen och den flodvåg av investeringar som går till grön energi menar experter att de förnybara källorna bör gå om övriga källor inom bara några år. Hur många exakt? ”Det beror till stor del på vad som kommer in i de nya energiauktionerna [för vind och sol] och på vattenkraftens bidrag, som förändrar allt”, säger Pedro Linares, professor vid Pontificia Comillas-universitetet och specialist på energifrågor.
Enligt Valverde är det ”just nu de förnybara källorna som tjänar pengar”. Trots att kärnkraften på nytt har fått plats i den offentliga debatten, är kärnkraft bara lönsam om den åtföljs av ”betydande subventioner”, säger han. ”Ibland verkar folk förvirrade, men Spanien har allt: vi har mer vind och mer sol än praktiskt taget något annat europeiskt land.”
Natalia Fabra, professor vid Universidad Carlos III i Madrid, tillägger: ”En sak är klar: de förnybara teknikerna kommer att växa medan de övriga inte gör det.” Hennes intryck är faktiskt att PNIEC:s mål för grön energi kommer att nås långt före 2030. ”Den tekniska utvecklingen hjälper till: kostnaden för att investera i förnybart och i batterier som lagrar överskott kommer att fortsätta sjunka, och det kommer att påskynda processen”, säger hon.
Enligt Fabra ligger det största hotet mot målen i den sociala acceptansen för teknikerna, med växande proteströrelser i vissa delar av Spanien mot vindkraftverk och solpaneler. Hon förklarar: ”Det kommer att bero mycket på vilken politik som förs och på om projekten bidrar mer till de lokala kassorna och om invånarna märker en positiv förändring.”
Källa: El Pais, december 2021.
